Allborgarrätten – en urban allemansrätt

Allborgarrätten Gbg DSC_0480

Allborgarrätten är ett nyskapat ord för vad som kunde bli den urbana motsvarigheten till den svenska allemansrätten. Vi vet hur vi ska uppföra oss i skog och mark, men i staden är vi osäkra på både rättigheter och skyldigheter. Trots att vi lever i ett alltmer urbant samhälle.

Detta är ett projekt kring en sedvänja som inte finns, eller i alla fall en sedvänja som vi ännu inte har fått syn på, och som vi ännu inte har gett ett namn. Jag har valt att kalla den för Allborgarrätten.

§

Vi har sedan länge en sådan sedvänja som styr våra rättigheter och skyldigheter när vi rör oss i naturen: Allemansrätten. Men de flesta av oss lever numera i städer, och inflyttningen fortsätter. Svenskarna är av hävd inget urbant folk, självbilden har länge varit kopplad till naturen, en alldeles särskild känsla för naturen. Vi saknar motsvarigheten till en allemansrätt i stadslandskapet, vi saknar en kodifierad urban sedvänja kring våra friheter, rättigheter och skyldigheter.

§

Varför skulle vi behöva en sådan? Vi skulle i tid kunna hindra de tendenser som finns att begränsa vårt rörelseutrymme: från myndigheter, från stora kommersiella intressen, från grannar, från föreningar. Den här friheten skulle kunna gälla alla områden som livet i staden omfattar. Kultur i alla dess former, arbete, boende och rörelsefrihet. Det skulle kunna bli roligare att leva här.

§

Skyldigheterna skulle också kunna klargöras. Äganderätten och skyddet av det privata hänger ihop. Men hur långt ska det sträcka sig, när vi lever tillsammans?

§

För att en sådan katalog av friheter, rättigheter och skyldigheter ska bli framgångsrik tror jag den måste uppfylla vissa kriterier. Vi kan se allemansrätten som ett exempel. Den ska vara enkel och lätt att minnas. Den ska ha uppstått i samråd mellan många; delvis som en sedvänja, delvis som ett medvetet initiativ. Den ska vara känd av alla.

§

Att jag själv tar en aktiv del i formandet av denna urbana sedvänja liknar hur allemansrätten kom till. Allemansrätten är en praxis som senare blivit lag. Det är en sedvänja, men själva uttrycket etablerades först på 1940-talet, efter en statlig utredning (1937). Det hade kommit en andra semestervecka, och stadsborna skulle ut i skog och mark. Men först 1994 skrevs den in i regeringsformen ”Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten”.

§

Mitt ultimata mål är att Allborgarrätten ska in i regeringsformen. ”Alla ska ha tillgång till staden enligt allborgarrätten”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: